Främjande av flykt familj

Ytlr.

Mål nr: B 438-12. 12 § brottsbalken har tidigare innehållit undantag för dels
sjukvård, dels vård enligt barnavårdslagen eller lagen om nykterhetsvård.
Som följd av att barnavårdslagen och lagen om nykterhetsvård upphör att
gälla vid utgången av år 1981 för att ersättas av socialtjänstlagen, lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och eventuellt även en
lagstiftning om vård oberoende av samtycke av vuxna missbrukare (i det
följande kallad LVM i enlighet med socialberedningens förslag i SOU
1981:7) beslutade riksdagen hösten 1980 att undantagen för vård enligt
barnavårdslagen och lagen om nykterhetsvård skulle utgå ur bestämmelsen i
17 kap.

35, anges som exempel att om åklagare åtalat någon för försök till brott, bör domstolen tolkningsvis låta gärningsbeskrivningen innefatta ett påstående om att det förelegat fara för brottets fullbordan, om åklagaren har glömt att ange detta, men i första hand bör domstolen genom materiell processledning få åklagaren att fylla ut gärningsbeskrivningen med farerekvisitet.

Rätten får i princip inte döma över några andra gärningsmoment än sådana som åklagaren har åberopat till stöd för ett ansvarspåstående. fl. den brottsliga gärningen med angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter som erfordras för dess kännetecknande (gärningsbeskrivningen). m.) under punkterna 1-6
framlagda förslagen.

Att såsom förordas i
motionen avslå propositionsförslaget i denna del skulle därför inte innebära
någon godtagbar lösning för dessa omhändertaganden.

Med hänsyn till att riksdagen redan tagit ställning till utformningen av
17 kap. m.
(främjande av flykt, falska telefonrecept m.

12 § brottsbalken, varjämte föreslås följdändringar i lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV), lagen angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) samt smittskyddslagen.
Brottsbalkens regler skulle därigenom bli tillämpliga även vid
omhändertaganden enligt dessa lagar.

Jämfört med dagens situation innebär en generell reglering i brottsbalken
en utvidgning av det straffbara området vid omhändertaganden enligt de
sociala vårdlagarna.

A.S. har invänt att även annan person disponerat hans telefon den dagen. Därefter har i vart fall två maskerade personer stigit ur bilen och med hot om våld förgripit sig på de tre tjänstemännen i deras myndighetsutövning genom att en av dem på nära håll riktat ett hagelgevär eller liknande föremål mot dem och den andre haft ett basebollträ eller liknande föremål i händerna.

I hovrätten har åklagaren förklarat att han anser att ett påstående om fullbordat brott också innehåller ett påstående om att i vart fall fara för brottets fullbordan förelegat. lag kräver också
närmare utredning. om hjälpen kommer från en
familjemedlem eller annan närstående. För att någon ska dömas för försök till brott krävs alltså att det förelegat fara för brottets fullbordan eller att sådan fara varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter.

Inte heller i hovrätten har dock åklagaren velat justera gärningsbeskrivningen. 4 § rättegångsbalken ska åklagaren i en stämningsansökan ange bl.a. Rättegångsbalken 1, s. ex. Vid denna bedömning skall åtalet mot såväl M.G. som A.S. för främjande av flykt lämnas utan bifall.

Tingsrätten finner det inte kunna hållas för visst, att A.S.

känt till att den av honom tillgripna bilen skulle användas vid fritagning av J.O. Även åtalet mot A.S. för medhjälp till främjande av flykt skall därför lämnas utan bifall.

Åklagaren överklagade domen, såvitt gällde A.S., och yrkade att han skulle fällas till ansvar i första hand för främjande av flykt, grovt brott och i andra hand för medhjälp till främjande av flykt, grovt brott.

A.S.

och A.S. förnekade brott.

Nyköpings tingsrätt (2001-04-05, rådmannen Urban Almquist samt nämndemännen Jostein Eidsvik, Lennart Larsson och Ann-Marie Jönsson) ogillade åtalet. (17 kap 12 § och 23 kap 1 § BrB.)