Med bibehållen lön

Men hur blev det så? Det korta svaret är väl att vi inte haft någon förändring i den lagstadgade arbetstiden de senaste 50 åren samtidigt som pandemin har väckt frågan kring ”work-life-balance”.

Med anledning av ovan har det också skrivits en uppsjö av nyhetsartiklar i ämnet. De kommersiella rapporterna utgår oftast från initiativet ”four-day-week” (4DW) som håller i stora internationella experiment där företag prövar om förkortad arbetstid med bibehållen lön kan leda till positiva hälsoeffekter, och som ibland med vänsterhanden också inkluderar ett mått på produktion.

Det är stora summor.

Generell arbetstidsförkortning får också konsekvenser för jobben. De refererar dock oftast till hälsovinster i enstaka organisationer som provat på förkortad arbetstid under en begränsad tid. Det största problemet med dessa studier är dock att de sällan nämner att om ett företag på eget bevåg ansluter sig till ett sådant experiment så har de mest troligt redan bedömt att modellen kan passa deras verksamhet och urvalet blir snedvridet.

samt dels att vissa yrken kräver 24 timmars närvaro vilket i sin tur kommer innebära utökad personalstyrka. Det är en hisnande summa men också svår att greppa. Den minskade arbetstiden kunde därmed mötas upp av en gradvis ökning av produktiviteten för att hålla produktionen konstant.

Sammantaget är min bedömning, givet rådande forskningsläge, att det kan vara en god idé att på sikt minska arbetstiden på branschnivå via förhandlingar.

För år 2024 motsvarar det hela 400 miljarder kronor, vilket innebär minskade skatteintäkter på 165 miljarder kronor. För en läkare skulle pensionsåldern behöva skjutas fram till 69 år. Här går vi dock miste om något då det är i denna vågskål som kärnan i själva diskussionen kan hittas. På kort sikt innebär en lägre lön att du kanske inte längre kan göra de saker du tidigare kunde, och ditt sparutrymme krymper.

Vi har därför tittat närmare på Konjunkturinstitutets analys, som visar att en förkortning av veckoarbetstiden till 35 timmar skulle innebära ett årligt bortfall av BNP om 6,25 procent. Länk till information och anmälan hittar ni här.

*Exempelvis OECD (tittar på flera olika länder samtidigt, refereras också till i Lars Calmfors artikel), 4DW från Island (den mest intressanta inom de kommersiella rapporterna då det är det största experimentet inom offentlig sektor, innehåller kvantitativ data kring produktion, det finns en kontrollgrupp att jämföra utfallen mot samt att den inkorporerar chefsperspektivet), Svenskt näringslivs, samhällsekonomiska beräkningar med flera.